När en fiskebesättning upptäckte en varelse strandad på isen kunde de inte tro sina ögon

Det var olyckligt, för fram till det här ögonblicket hade allting varit ganska enkelt. Gruppen var visserligen lite försenad, men inget oförutsett hade inträffat. Som Harrigan berättade för tidningen People en månad senare: "Vi fick en sen start. Men det hade varit ovanligt mycket is som hindrade oss från att komma ut".

I alla avseenden hade dagen utvecklats som vilken dag som helst. Trion seglade sitt fartyg – en båt som kallades The Northern Swan – mot bosättningen Pinsent's Arm. Där planerade de att stanna för att tanka mer bränsle. Men när besättningen tog sig fram till staden förvandlades deras vanliga dag till en extraordinär dag.

Ungefär fyra sjömil från kusten fick besättningen syn på ett iögonfallande isberg. Den såg ut som en svamp – men det var inte allt som fångade trions uppmärksamhet. Något slags djur verkade sitta fast ovanpå den... och det såg ut att behöva hjälp.

Isberget flöt ut i havet och djuret som satt fast ovanpå var i nöd. Först trodde besättningen på tre personer att djuret måste ha varit en säl. Men om så var fallet, varför hade den då inte dykt ner i vattnet och simmat till säkerhet?

Förmodligen för att det här djuret inte var en säl – och för den delen inte heller något slags havsdjur. Utan att vara en naturlig simmare satt det sårbara djuret fast på isberget utan möjlighet till räddning. Det vill säga om besättningen på The Northern Swan inte satte sig i arbete – snabbt.

Tack och lov var Harrigan, hennes partner Cliff och hans son Alan redo för uppgiften. Det verkar som om trion inte kunde segla förbi det instängda djuret utan att lägga sin egen agenda på is och komma till dess hjälp. Men deras räddningsuppdrag skulle inte bli särskilt enkel...

Isberg kan trots allt visa sig vara mycket farliga saker. Är det någon som minns Titanic? Ja, de frusna strukturerna är ibland instabila. Isbitar kan därför brytas av och störta ner i vattnet runt omkring dem. Detta innebär att människor bör undvika att komma för nära om de skulle träffas i huvudet av nedfallande spillror.

I kustvattnet i den kanadensiska provinsen Newfoundland och Labrador finns det gott om isberg som flyter omkring. Men endast en liten del av dessa kommer faktiskt från den kanadensiska arktiska regionen. Det sägs att det faktiskt bara är ungefär en tiondel, och resten kommer från Grönlands glaciärer.

Men oavsett varifrån isbergen kommer så har Newfoundland och Labrador en hel del av dem. Och det finns så många i regionen att människorna som bor där utnyttjar dem på intressanta sätt. Man kan till exempel dricka vattnet från isbergen. Det används också vid tillverkningen av alkoholhaltiga drycker som öl, gin och vodka.

I april 2017 orsakade ett isberg utanför Newfoundland och Labrador stora vågor. Strukturen var enorm. Folk kunde till och med se den från stranden vid en liten bosättning som heter Ferryland. Stadens borgmästare talade också med nyhetsbyrån The Canadian Press om saken. Han sade: "Det är den största jag [har] någonsin sett häromkring".

Det 45 meter höga isberget blev en sensation, och folk i regionen kom till Ferryland för att få en skymt av det. Turister laddade upp bilder av berget på nätet, vilket väckte ett anmärkningsvärt intresse. Ögon från hela världen var nu fokuserade på den lilla kanadensiska staden.

2017 var alltså ett stort år för isberg som drev in i Atlantens norra delar. Experter noterade till och med fler än vanligt det året och erbjöd två förklaringar till denna ökning. Ett: vindar av ovanlig intensitet och riktning kan ha uppmuntrat bergsbitarna att komma in i området. Men det mer oroande förslaget var att den globala uppvärmningen hade lett till att bergmassorna hade brutit sig loss från Grönlands glaciärer.

Oavsett varför de dyker upp kan isberg vara fascinerande att se. Strukturerna kan trots allt innehålla färgstänk, tunnlar och stenbitar som frusits fast på plats. Det har till och med hänt att varelser har fastnat och bevarats i de flytande isbitarna.

Nej, man kan aldrig vara säker på vad man kommer att möta när man står inför ett isberg. Men besättningen på The Northern Swan fick ändå en chock när de kom närmare djuret som var fast på isberget framför dem. När de kom närmare blev det tydligt att det drabbade djurets identitet inte var vad de först hade trott.

Några dagar efter den dramatiska händelsen berättade Harrigan för The Dodo om sina känslor. Hon sa: "Vi trodde att det var en sälunge." Men de förkastade den teorin när de kom lite närmare. Så om det inte var en säl, vad hade besättningen då lyckats hitta?

Till stor förvåning för de tre sjömännen ombord på The Northern Swan var varelsen inget havsdjur. För övrigt var det inte heller någon art som man skulle förvänta sig att hitta så här långt ute till havs. Som Harrigan senare berättade för People: "Det var en liten arktisk räv".

Arktiska rävar brukar leva i hålor. Det väcker frågan: hur eller varför har en sådan räv lyckats bli strandsatt på ett isberg mitt i ett isigt hav? Som Harrigan berättade för Bored Panda hade Cliff sina egna tankar om saken.

Harrigan sade: "Den hade förmodligen fastnat där ute och letat efter en måltid. Cliff säger att han tror att den gick ut för att kolla in lite kött på isen och att isen gick sönder och skickade ut den söta räven till havs." Allt som allt verkar den här teorin ganska trovärdig.

Arktiska rävar är generellt sett tuffa varelser som är väl anpassade till de hårda förhållandena i den arktiska regionen. Deras små öron, pälsklädda fötter och små nosar hjälper dem att överleva i extrema minusgrader. Men trots detta såg just den här räven ut att vara i stora svårigheter när besättningen på The Northern Swan hittade den.

Räven var mager och kall och var uppenbarligen nära att förlora livet. Harrigan och Russells var rörda av djurets svåra situation, men de var också lite tveksamma till att hjälpa till. Utöver farorna med att närma sig ett isberg fanns det hänsyn till att räven var ett vilt djur. De kunde inte veta hur den skulle reagera på deras närvaro.

Besättningen valde dock att agera i hopp om att rädda rävens liv. De seglade sin båt mot berget och försökte sedan locka djuret ombord på fartyget. Men djuret var ovilligt att lämna berget till förmån för båten, vilket Harrigan senare berättade för Bored Panda.

Harrigan förklarade: "[Räven] försökte först springa ifrån oss, så vi hade svårt att få ombord honom." Varelsen måste ha varit så förvirrad över vad som hände med honom. Och det måste ha varit mycket oroväckande för besättningen, ifall han skulle reagera våldsamt.

Men besättningen lade sina bekymmer åt sidan för att få jobbet gjort. Om de lämnade djuret skulle det trots allt troligen dö. Som Harrigan sa till The Dodo: "Vi visste att vi var hans enda chans att överleva, eftersom vindarna hade vänt och drev all is längre ut i havet".

Men djuret kämpade ändå med beslutsamhet. Besättningen var tvungen att tänka snabbt för att få kontroll över situationen. I ett samtal med People förklarade Harrigan vad de gjorde. Hon sa: "Vi var tvungna att bryta av isbiten som han befann sig på så att vi kunde få ner honom i vattnet och håva upp honom med dyknätet."

När räven väl hamnade i det iskalla vattnet kämpade den och kämpade tills den förlorade all sin energi. Det var först då som besättningen kunde dra upp honom ombord. Därifrån satte de upp en tillfällig säng så att den drabbade varelsen kunde vila och återfå sina krafter.

Harrigan berättade för People: "[Räven] kröp in i ett hörn och rullade ihop sig till en boll. Vi försökte mata honom med chips och kex, vad vi än hade till hands, men han ville inte äta på länge." Detta var naturligtvis oroande eftersom djuret var i stort behov av näring.

Besättningsmedlemmarna oroade sig för att deras räddningsinsatser också kunde ha varit förgäves. Rävens liv verkade vara på en knivsegg och hans överlevnad var långt ifrån säker. Men varelsen tog så småningom till sig sin nya bädd av sågspån, där den kunde vila och värma sig.

Harrigan förklarade för People att räven hade somnat nästan så fort han lagt sig i sin säng. Och han vaknade inte från sin slummer förrän efter några timmar. Om något är det ett bevis på den fruktansvärda stress som han måste ha utstått på isberget.

Så småningom vaknade räven upp. Och då tog han äntligen emot lite mat, som Harrigan förklarade för Bored Panda. Hon sa: "Han ville inte äta alls de första fem eller sex timmarna. Vi gav honom chips och kex, men han ville inte ha något förrän han vaknade, och vi gav honom en burk wienerkorv".

Nu när besättningen hade visat räven att de försökte hjälpa honom verkade han slappna av lite. Han hade äntligen fått lite mat och sömn, efter vad vi bara kan förmoda var en lång, lång tid. Och när fartyget nådde land släpptes räven fri.

Det finns inget sätt att veta exakt hur länge räven hade suttit fast på isberget, men hans utseende gav en ledtråd. Harrigan förklarade för People: "En vän till oss berättade senare att en arktisk räv borde ha brun päls vid den här tiden på året. Det faktum att hans päls fortfarande var mestadels vit var en indikator på hur länge han hade varit där ute, vilket kan ha varit veckor."

Arktiska rävar har utvecklats till att ha vit päls under vintern. Det är också en användbar egenskap, eftersom den hjälper dem att smälta in i sin isiga omgivning. Men när sommaren kommer förvandlas pälsen från vit till brun eller grå. Detta hjälper dem att förbli kamouflerade när isen har smält.

Dessa anpassningar hjälper polarräven att jaga sina byten, som på sommaren kan bestå av fåglar, gnagare och fiskar. Men när vintern slår till kan det vara svårt att få tag på matkällor. Räven kan då ta sin tillflykt till isbjörnar i hopp om att få tag på några av deras rester.

Det var troligen en jakt på mat som ledde till att Harrigans polarräv fastnade på isberget. Djuret försökte förmodligen överleva – men hamnade i stället i en knepig situation. Lyckligtvis råkade några goda samariter segla förbi i sista stund.

Om besättningen inte hade råkat passera skulle räven förmodligen ha hamnat långt ute till havs utan hopp om att någonsin ta sig tillbaka till land levande. Som Harrigan förklarade: "Vinden hade också vänt åt sydväst. Så om vi inte hade hittat honom när vi gjorde det hade han bara drivit längre ut till havs."

Men turen – och en hjälpsam grupp människor – kom emellan och räven överlevde sin prövning. När räven hade ätit släppte hans vårdare ut den för att leva sitt eget liv igen. Harrigan berättade för The Dodo: "Vi släppte ut honom i en gammal hundkoja. Han skakade av sig själv och det var allt!"

Efter allt detta kunde folk fortfarande se räven ströva omkring i området där den släppts fri. Faktum är att Harrigan aldrig behövde ta farväl av varelsen, vilket hon förklarade för People. Hon sa: "Vi kan fortfarande se honom då och då, när han springer runt på ön och jagar små djur."

Efter den hårda prövningen har den arktiska räven blivit något av en kändis. Det vill säga, berättelsen om hans räddning har rapporterats över hela världen. Och det trots den relativa bristen på internet i det område där han nu vandrar.

Harrigan var i alla fall glad för den lilla polarräven som hon hjälpte till att rädda från det dödliga isberget. Hon berättade för People: "Vi visste att vår lilla vän skulle bli ett samtalsämne i vårt lilla samhälle, men vi hade aldrig förväntat oss att han skulle göra vågor runt om i världen! Vi är ganska glada."